Klubbens historia Clubhistory (English)
EM i XV-klassen 1993
Änteligen iväg på den länge efterlängtade resan. Men den här resan skall visa sig bli annorlunda än tidigare resor till våra grannländer på andra sidan Östersjön. Som vanligt vet vi inte riktigt VAD vi kommer att uppleva, bara ATT vi kommer uppleva spännande saker.
54 år sedan sist
Den stora skillnaden blir, att den är gången fick vi verkligen SEGLA. Ett historiskt ögonblick håller på att rulla upp framför oss. Europamästerskapen i XV-jakt. Det unika är inte att EM seglas i XV-klassen, utan det unika är att vi skall segla det IGEN!!. Med 'VI' avses inte oss själva som fysiska personer, utan 'VI' som XV-seglare. Efter ett uppehåll på 54 år är det nu dags igen. Anledningen till det långa uppehållet är ju självklart det destruktiva politiska förhållande som rått i Europa sedan 2:a Världskriget.
Tyvärr blev vi endast tre svenskar denna gång, men å andra sidan har nog ALDRIG svenskar deltagit i EM förut. Premiär alltså (Rätta mig om någon är av annan åsikt).
Vädret som varit mycket tveksamt senaste tiden (40 cm snö) har artat sig i och med att Sverige exporterade en varmfront som vräkte ner regn och med temperaturer på +8 i ett par dagar över St. Petersburg i Ryssland. När vi kommer fram (vi har kört bil från Helsingfors) till Vyborg strax efter gränsen möts vi av Vladimir Martonenko som är president i 'YACHT CLUB of RUSSIA'. Vi får sedan eskort in till St. Petersburg. Vägarna är som vanligt urusla och allting grått. Humöret däremot som alltid på topp. Senare under veckan blir vi hembjudna till honom och hans familj. Vi fick äta i finrummet och fick utsökt god mat. Han ville göra affärer med oss. Sälja delar till DN-jakter. Väl hemma i Sverige lät vi Tony Ribbås ta över denna kontakt.
Lenin seglade aldrig isjakt
Ett par mil utanför St. Petersburg finns en stor insjö som heter: Razliv Lake. Denna sjö består delvis av träskmarker och delvis av öppna ytor. Sjön är stor, mycket större än Värtan. Ytterst sällan har man mindre än 40 cm is. Sjön har sin egen historia från Sovjet-tiden. Innan Lenin blev ledare var han jagad och illa ute, men han flydde och lyckades bo några månader i Razliv's träskmarker. Men det var på sommaren, annars hade han blivit tvungen att lära sig segla isjakt. Och då hade världen sett annorlunda ut, var så säker på det.
Har man en gång börjat segla isjakt, så finns det ju inget som går före isjakten.
Vatten
Nåväl, vi åker ner till isjaktbasen vid stranden av sjön. Här var vi förra året och seglade Ryska Mästerskapen. Vi börjar nu bli bekanta med omgivningarna. När vi kommer fram ser vi ett myller av XV-jakter som håller på att riggas. Esterna har just varit ute och testat lite. Det blåser lagom, men är 3-6 cm vatten på isen. Här och var finns stora snövallar med tung blöt snö. Men i depån är det så mycket vatten att vi inte gärna ens vill gå ut till jakterna som står på isen.
Aktiviteterna är i full gång, folk går omkring och pysslar med jakterna och njuter av vårvädret. Idag är det den 17 Mars 1993. Vi har även denna gång hyrt jakter på plats. Transporter är ett stort problem för oss. Esterna har tagit med 5st XV-jakter med hjälp av två jättetrailers. Man har lyckats med konststycket att få fram sponsorer så man har investerat i 5 st nya segel. Dessa segel är skurna i Finland och sydda i Estland. Pris ca. 9000:-/st. En normal månadslön är ca. 400-500:-.
Nu är det sen eftermiddag och dags att åka till förläggningen. Vi bli inkvarterade i en fd. militärskola. Självklart har man bokat in oss svenskar på Officers-våningen högt upp. Med svenska mått mätt är standarden usel, TOA'n luktar så illa att man mår illa. Rengjordes förmodligen på 60-talet senast. Vi måste hålla dörren dit stängd dygnet runt. Möblerna är mycket bättre. I matsalen får vi sitta vid ett speciellt bord som reserverats för oss. Vi vill gärna sitta med Esterna men det får vi inte, för vi betalar 10 ggr så mycket för inkvarteringen, så det är klart att det måste vara någon skillnad förutom ett något större rum. Vi flörtar med serveringspersonalen och får därför utmärkt service och allt vi begär. Maten är ibland mycket bra, då jublar vi högt och personalen får av oss mer uppskattning än dom fått på 30 år tillsammans. Lite vänlighet är allt som behövs.
"Machina"
Området är inhägnat med ett vackert stängsel med guldpilar på. Vi vill inte gärna få bilen stulen, försäkringen gäller ju inte här. Därför parkerar vi nära porten, där man har en vakt dygnet runt. Kvinnan som sköter bevakningen studerar oss noga. Först andra dagen börjar hon prata om 'Machina', vi förstår inget, men efter en stund förstår vi att det gäller bilen. Vi flyttar på den och hon lugnar ner sig. Under veckan måste vi flytta bilen till olika platser flera gånger, inget händer dock med den. Men vad ville hon egentligen att jag skulle göra med den ??. Därför var det extra roligt att parkera bilen på de platser vi visste att den inte fick stå på.
Prov-segling
Dagen innan EM börjar är det provsegling. Alla gör iordning sina jakter och seglar ut på isen och seglar runt en timme innan vi seglar fram till banan. Uppställning och gemytligt snack. Fotografering. Ryssarna har ingen brodska, och alla trivs förträffligt ute på isen. Skepparmöte och vi skall segla två provvarv. Efter provseglingen seglar vi runt en timme på sjön. Det finns stora snövallar som blåst ihop som stundtals är 20 cm tjocka.
1:a seglingen
På morgonen nysnö. PANIK !!. Vi kan knappast se marken från 7'e våningen. När vi kommer ner till isen är det inte så farligt. Endast några cm. Vinden är ca. 4-5 m/s. Spänningen stor. Ett myller av jakter och personer. Pressuppbådet är enormt. Var och varannan dagstidning har en upplaga på 300,000- 900,000 exemplar. Detta får många svenska dagstidningar att framstå som små klubbtidningar. Rysk TV på plats inför invigningen som avhålls med vackra tal, fanfarer och för första gången hissning av förbundets flagga.
Uppställning på startlinjen. Man kan knappt tro sina ögon. 300 meter lång startlinje och bara XV-jakter. Detta måste vara himmel-riket på jorden. 24 st XV-jakter på linje. Makalöst. Stora snövallar gör seglingen chansartad. Man kan redan se att det finns seglare som har bra trim på seglet och medarna. Vi kommer långt efter.
2:a seglingen
Nu seglar vi exakt samma bana och vind som på Ryska Mästerskapen 1992. Vid rundningen seglar Janne omkull med sin jakt på exakt samma ställe som jag själv gjorde 1992. Vad är det som vi svenskar inte klarar här. Kan det vara dom nyckfulla vindarna?? Janne har ingen förklaring riktigt. Vinden var svag och relativt jämn, men så plötsligt kommer en körare och vips ligger man på sidan.
3:e seglingen
Alla starter föregås av ett skepparmöte. Vi svenskar har ju vanan att komma in i stort sett sist, så vi får starta längst ut. Startlinjen är så lång att det tar flera minuter att gå iväg till skepparmötet vid starten.
Mycket snack...
När vi kommer fram har 'Amiralen' redan pratat en liten stund. Alla instruktioner sker på Ryska. Han pratar och pratar och pratar. Vi förstår ingenting, men det låter som om det är jätteviktigt. Efter minst fem minuter tar han paus och verkar vara klar, men kort därefter pratar han på i ytterligare någon minut. Vi svenskar är de enda som inte förstår. När skepparmötet är över ber vi Toivo från Tallinn att översätta och förklara allt som sades. Han tittar på oss och säger:
"Three laps"
Tio minuters prat på ryska kan sammanfattas i två ord!! Vi får under veckan bevis på att detta var ganska normalt. Ack vad mycket snack......
4:e seglingen
Vinden är fortsatt måttlig till svag. Vi beslutar dock att segla båda två. Som vanligt kommer vi efter. Nu börjar vi förstå lite mera hur jakten uppträder. Seglet ser ganska bra ut men buken verkar vara något skum. Vi kan bara konstatera att jakten går uselt på kryssen, men på undanvinden går vi stundtals utmärkt. Vi halkar ner som vanligt och inför 2:a rundningen vid publiken kör vi fast i en tjock stor snövall och sitter totalt fast. Tvärstopp och vi kommer varken framåt eller bakåt. Publiken som bara står 75 meter från oss uppgår nu till ett hundratal människor förutom pressen och TV. Pinsamt. Men efter 2-3 minuter som känns som 2-3 timmar kommer vi loss och kan fortsätta. Vi är nu så utpumpade att vi knappt orkar skota hem igen. Sist i mål så klart.
5:e seglingen
Vinden svag, och skotmannen Berra lämnas i depån. Nu börjar jag förstå mig på det konstiga seglet och hur man bäst kan utnyttja det. Vid lovartsmärket efter 1,5 varv har jag avancerat flertalet placeringar och nu skall jag änteligen 'ta dom' och visa vad en svensk Viking kan göra. Ett hundra meter före lovartsmärket får jag ett underbart lyft och håller 10 cm över isen. Farten ökar men plötsligt är katastrofen ett faktum. SB mede lossar plötsligt. Muttern har skakat loss och bulten åkt ur. Livsfarligt då jag har flera jakter strax bakom mig. Jag lyckas hålla plankan i luften ett 10-tal meter men sedan går beslaget ner på isen och repar djupa fåror i en svag högersväng ut från banan. De efterföljande jakterna svichar förbi mig på 3-4 meters avstånd. Jakten går inte att rubba. Jag letar upp meden och bär tillbaka den till jakten. Efter 15 minuter kommer det en snöskoter och jag får hjälp. På min egen jakt hemma på Värtan använder jag alltid låsanordning på muttrarna. Varför kollade vi inte detta här??
6:e seglingen
Fortsatt svag vind. Striden i toppen verkar avgjord. Ryssarnas specialist - Oleg - har inte ritktigt stått pall för det massiva Estniska trycket utan får ge vika och bli besegrad på sin egen hemmais.
Prisutdelningen
Europamästare blir Sulev och Jaak. Prisceremonin är pampig värre. Massor av tal, sponsorer lyser förnöjsamt i vårsolen. Pristagarna skiner i kapp med guld-medaljerna. Tidningarna fotograferar allt och alla. Vi svenskar drar dock en hel del uppmärksamhet till oss, genom att vi faktiskt kommer från 'andra sidan' : massor av reportrar frågar ut oss om alla detaljer i våra liv, vi skojar och bjuder på oss själva.
Alla får minnesmedalj och vi svenskar specialpris eftersom vi anses som de mest exotiska deltagarna.
Årsmötet i IM-XVIYRA
Efter prisutdelningen avhålls planenligt årsmöte i det nu ett år gamla IM-XVIYRA. Stämning är först allvarlig och mötet betas av snabbt och effektivt av Ordföranden och tillika Europamästare Sulev Küünarpuu.
Veckans poff..
Just innan alla skall lämna klubbhuset och årsmötet bärs det in lådvis med Rysk Champagne, Veckans överraskning nr ett. Champagne-korkarna flyger i luften. Alla närvarande skålar och taket i den gamla klubblokalen lyfter nästan av sig själv. Stämningen blir avslappnad och känslan hos de närvarande är alldelens speciell. Efter 54 års uppehåll har vi nu genomfört det 8'e EM i XV-klassen.
IM-XVIYRA har fungerat utmärkt under sitt första år.
Vilken rivstart. Det nya Europa reser sig...